himlen uppenbarade sig
men det betyder inte att vägen är klar.

jag förstår nu meningen
men är för rädd att ta steget.


det finns bara så mycket osagt,
och det är inte något jag vill få sagt heller men ändå trycker det inom mig.


dilemma...


dessa söndagar när man tänkt lata, se på film, äta gott..
jag lyckas aldrig!

ser en film, äter middag, proppmätt och uttråkad. vad gör jag nu då resten av kvällen?