måste börja med att berätta en sak som hände igår,

jag satt i köket och hörde elvis skälla på gården, jag öppnar balkongdörren och hör ett barn gråta. verkligen gråta.
jag gick ju såklart ut och sa åt elvis att stanna på gården (vilket han gjorde), barnet blödde ur munnen som attan så jag sprang och hämta papper och fick bort honom och hans cykel från vägen (han hade alltså vurpat med cykeln). fick veta att hans föräldrar var på väg så jag försökte lugna ner honom. det gick jätte bra, helt underbar unge! han börja till och med skratta ett tag.

nåväl, sen dyker hans föräldrar upp och såklart blir hunden uppspelt när det är massa folk på gården men han hoppade aldrig på någon eller skällde eller nåt, han sprang bara runt. jag försökte få bort elvis men när han är på det där humöret är det bara mamma som kan göra ngt :@. pappan där skrek "ta bort hunden", och passande nog då gav elvis sig och sprang upp på gården.
jag frågade "kan jag göra något mer?",
men tror ni inte att de j*vla föräldrarna struntar i mig och bara blänger!? med barnet i tankarna gick jag bara därifrån, annars hade det blivit ett sjuhelvetes liv!

kan man inte ens slänga ur sig ett tack? ett nånting?
eller åtminstone låta bli att vara otrevlig?
herregud, dt finns människor till allt!

det fick mitt humör att ta en tur till pluto i racerfart och här snackar vi inte glada tankar!

men ärligt talat, var kommer detta pissväder ifrån?

idag tänkte jag fixa med lite småsaker, har även lust att köpa ett par byxor till men vettefan om jag orkar mig på stan i kylan. räcker med att hunden ska rastas några ggr per dag!

har sån enorm lust att åka utomlands, men ekonomiskt sett äre väl inte bästa tajmingen. haha x)


puss o kram,