då var det återigen sista kvällen i norrköping och jag vill inte härifrån!

det här med känslor är en  märklig sak,
år efter år försöker man lära sig hantera det.
ändock håller man sig för skratt vid fel tillfällen, håller tillbaka tårarna pga uppmärksamheten den drar till sig. ångesten sätter på tåget till kina och samvetet är en klump som växer nästintill hjärtat och bara jäser..

en permanent off-knapp tack!

det har varit en bra vecka här i söder. det är mysigt och tryggt.

finns dock en saknad och längtan efter ett eget stabilt liv,
jag vill komma iväg till england nu och sedan utifrån det skapa ett helt eget liv och hitta mig själv.

vi skippar hela faderullan med HEJDÅ, och säger SES SNART IGEN, för att sedan säga HEJ.
hatar att säga hejdå och lämna människor.



so long,