bara...för att.
I livet möter vi på många personer som kommer att betyda mycket för en själv, men vissa står ut mer än andra.
Jag hade en mycket nära familjemedlem vid min sida i många år, ibland blev vi tokiga på varandra men i stunden utan att inse att vi bara ville hjälpa varandra. Helst hennes hjälp för mig.
Aldrig har jag haft samma kontakt med någon annan, den var och är för alltid speciell.
Snart är det tre år sedan du lämnade oss och vissa dagar gör ondare än andra, för smärtan och saknaden lever inom mig än idag. Idag är saknaden extrem, helst plötsligt slog jag ditt nummer på telefonen för att sedan inse att jag skulle inte få något svar. Skulle inte komma någonstans eftersom sveriges riktnummer inte stod mig i tankarna att skriva in.
Tänker tillbaka på när vi besökte London för sex år sedan och jag sa till dig "-En dag ska jag bo i detta land.".
Och på sätt och vis bor du ju faktiskt också här, med mig i mitt hjärta.
Och din skyddsängel sitter fint på bänken bredvid sängen, en gåva som håller mig trygg.
Det är med tårar i ögonen jag skriver denna text, saknaden och kärleken för dig kommer alltid bo inom mig men gradvis ska det byggas till mer och mer lyckliga minnen och tankar. Minnena med dig är självklart lyckliga men det smärtar än att tänka tillbaka.
Tänker ofta på Elins ord när du gick bort, "Hon är en ängel som nu fått sina vingar". Det är så sant.
Fortsätt vila i frid,
min älskade moster.
Vi ses på ett annat ställe! 
stackare finns här =)
:') <3
Jag gråter varje dag över denna samma saknad. Tittar på bilder, lyssnar på hennes musik och tar hand om henne baby så hon finns nära hela tiden. Vill varken acceptera eller förstå något annat! Vet att hon vill att vi ska vara starka och leva även för henne... Det måste vi! Kram
Jag gråter varje dag över denna samma saknad. Tittar på bilder, lyssnar på hennes musik och tar hand om henne baby så hon finns nära hela tiden. Vill varken acceptera eller förstå något annat! Vet att hon vill att vi ska vara starka och leva även för henne... Det måste vi! Kram