jag vet, jag suger på det här med uppdatering.
kanske ingen idé att jag lovar något, då kanske det kommer mer spontant lite oftare?

igår var det fars dag, och yey, jag kom ihåg att gratta pappa :). det var även den 14:e november vilket betyder att min älskade och saknade moster tarja skulle ha fyllt 47 år. tiden går för fort och ibland skulle hon behövas mer än någonsin. jag saknar henne varje dag men NU är det saknad som fyller hela mitt hjärta. <3
tänk om man för en dag skulle få träffa dig igen, oh vad jag skulle må bra .
men tomrummet efter dig skulle åter väckas till liv.
hur ska man egentligen tänka efter en näras bortgång?
kan man göra det snäppet lättare eller kommer det alltid göra ont hur jag än tänker?

jag vaknade idag och mådde BRA, inga bekymmer.
men dagen har sakta förvandlats till någon konstig känsla som jag inte välkomnar.
försöker tänka positivt men på ngt sätt vill det bara inte just nu.
vet dock en anledning men den känner jag inte för att dela med mig. inte så här officiellt iaf.

i torsdags började jag arbeta på empes, en grill här i stan (för er som inte är från kiruna).
jobbade även fredag, lördag o söndag.
faktiskt rätt skoj, fast man inte kan tro det. jag trodde då inte det innan, men jag trivs och det ger pengar och sysselsättning :).

längtar till helgen, sup o svälj trevlig helg säger vi då ! (Y).

guvd, vad jag önskar att människor inte var så komplicerade!
bara ett litet tillägg sådär..

nu ska jag ut med hunden och skingra tankarna....

puss o kram,