Livet är som en dagbok, fylld med hemligheter men som ingen annan märker för det enda de ser är utsidan.

På samma sätt som det är en synd att läsa en annans dagbok känns de på samma sätt som att avslöja sitt eget innehåll för andra. Det är tryggt och säkert där det är.
Problemet med livet är att du inte kan byta dagbok när den blir full, utan då svämmar det istället över. Men det syns i en annan form, inte som en förtvivlan som det känns som utan en fejkad fasad och folk tror att livet leker.


Men det behöver ju inte betyda att jag skriver från egen erfarenhet.